jeppelano

Vårt samhälle styrs utav en mängd oskrivna lagar.

Man går in i en hiss som det redan står någon i. Någon man inte ens känner till och med. Vågar man det? Personen i hissen flyttar sig åt sidan (så långt in mot väggen som möjligt) Och du drar dig längst den andra väggen och ställer dig i ett hörn. Du känner dig nästan lite dum som förstör den andres privatliv. Det är en man som står så nära som 1,5 meter ifrån dig och han nickar lite lätt till dig när du kliver in. "HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!! Han vill våldta mig! Eller ännu värre starta konversation!! Han är nog inte ursprungligen från Sverige och känner till normerna man måste rätta sig till för att inte skämma ut sig!"  tänker man. Stå för guds skull inte och titta på mannen. Ställ dig och stirra rakt in i hissdörren och känn dig riktigt ordentlig och svensk.

Undra hur man ska klara av situationen om mannen brevid dig ska gå av på samma våning. Låt honom gå före såklart! Bli så liten som möjligt.

Haha^^. Jag älskar att skriva om att vi Svenskar är rädda. Men nu orkar jag inte skriva mer. Det fick bli ett exempel men det kommer mer sarkasm inom en framtid som förhoppningsvis finns! Huvudvärk herrå!

Jag blev extremt godissugen när jag kom hem från skolan idag. Satt på min säng och skakade ut 10 st femkronor ur röret med småpengar innan jag tog far mins cykel och cyklade till City Gross. När jag väl började cykla tyckte jag att det var sktikul! "Man kanske ska börja med att tävlingcykla?" Tänkte jag, "Det här var ju jätte lätt!" Var framme på nolltid.

Vad härligt det var att se alla halvsura mammor springa runt i köpcentret i full fart med efter-jobbet-shoppingen nu när de precis fått lön och allt. Bäst att handla stort och fylla minst en hel vagn och stoppa köerna. I en matkö har jag märkt så står alltid den bakom och kollar på när den framför lägger på varorna på bandet, betraktar när högen på den överfulla vagnen sjunker bit för bit. Den som står först i kön är för övrigt överdrivet stressad och kastar på varorna i så snabb takt som möjligt likt de tror att de stjäl tid från alla andra. Och sen precis när den sista varan är påslängd och alla påsar har slitits av och även de kastats på ska man gå undan så att man inte är i vägen för nästa person som ska tränga på sin enstaka godispåse, men inte före pinnen. Det är extremt viktigt med pinnen! Pinnen som klart och tydligt förklarar att "det här är mitt område". 

På vägen hem gick det inte lika lätt. Det var motvind då. Då ville jag inte längre bli cyklist utan ville bara komma hem och smaska på mitt nyköpta Exotic Snacks!

Igår hyrde jag och ett par kompisar film. vi HYRDE film! Helt otroligt. Jag kommer inte ihåg senaste gången som jag hyrde en film det har bara blivit nedladdat de senaste åren. Jävla ipred... Det verkar som att de har sänkt priset på hyrfilm, duktigt. Jag har inte haft någon koll på mediapriserna sen den här idiotiska lagen kom och förstörde en stor del av mångas liv. Jag har bara suttit hemma under täcket med en napp i munnen och deppat över att ingenting någonsin kommer bli gratis och riskfritt igen. Känt mig instängd och begränsad "lämna mig ifred!" Har jag skrikit.

Filmen vi hyrde hette "The Promise". En jättelöjlig kinesfilm, från den där tiden då allting hände i kina, som man ändå kan tycka var ganska bra mot slutet. En sak som jag tänkte på när jag satt och kollade var "Vad bra alla kineser är på att hoppa, springa och hålla på". De kan ju för fan hoppa över ett 20 meter högt träd, huvudet högt, armarna bakåt, ena benet sträckt och det andra böjt med knät upp mot himmelen. I varenda jäkla kinesfilm är det så. De hoppar och har luftstrider i varenda scen. Till ock med under ett samtal vid ett bord ska de flyga över varandra och äta samtidigt. Tack för mig.

Förlåt mig. Det har skett ett hemskt misstag. Jag har hållt på och bloggat i lite mer än en månad nu och jag har fått ett antal läsare. Det är jag glad över, jag älskar alla mina läsare samt alla fina kommentarer jag får tack så mycket! Men Det verkar som att missförstånd har uppkommit. Jag KAN faktiskt vara seriös. Jag är inte en helt igenom oseriös människa. Jag gillar inte att driva med allt och alla. Visst är det kul att läsa mina sarkastiska inlägg som delvis är sanna men nu ska ni inte få det intrycket utav mig att jag bara är en skojare. Jag kan skriva snyfthistorier om mitt liv om ni vill det? Det här ÄR faktiskt en seriös blogg. jag kan skriva om hur jag sminkar mig också om ni vill? Så om ni inte tar mig på fullt allvar när ni läser ett inlägg så ska ni inte få den förutfattade meningen att hela jag är ett skämt. Jag ÄR en uppriktig människa...Neeeee, jag bara skojar!!

Men däremot vill jag erkänna en sak. En del av er kanske har märkt det och det stämmer faktiskt. Ja, jag är naken på alla bilder där jag är modell. Fortsätt läs min blogg!=D (Första smilegubben som kom med! Och förhoppnigsvis den sista).

Jag har faktiskt 3 flickvänner och jag tycker att det funkar bra både för mig och för dem. Ja, de känner till varandra.

Charlotte. Hon är den mest högljudda utav dem. hennes humör kan kraftigt växla och ibland är hon helt i fel stämning. Men jag älskar henne ändå. Bara man lär känna henne och trycker på rätt knappar så är hon helt underbar!

Vendela. En kompis gamla ex. Hon kan vara lite sur ibland och det smittar av sig. Men när hon skrattar kan man inte sluta att älska henne. Det är någonting förtrollat med henne. Hennes gyllenbruna hudfärg är så fin och härligt len. 

Edith, Min favorit! Min älskling! Min ljuvliga blomma. Hon är finast utav dem andra. Därför brukar jag inte träffa henne tillsammans med de andra. När hon sjunger domnar jag bort i den härligaste fantasi man kan tänka sig! Har man väl börjat pilla på henne så kan man inte sluta utan man måste gå hela vägen ut, och hon säger aldrig ifrån!

Ja, självklart pratar jag om mina gitarrer. Och så har jag ju MR Ibanez också men han har ju ett killnamn så det kan man ju inte skriva om.

I Sverige ska det vara tyst. Pratar man för mycket sticker man ut och får en dum-i-huvudet stämpel rakt i pannan. Vi vill ha det lugnt och skönt. Om det sker för mycket runt omkring och det väsnas någorlunda lite så blir vi nervösa och stressade. 

Du sitter på en buss på väg någonstans, några säten bakom sitter en man och snackar i mobilen en decibel högre än vad du tycker är normalton. Såklart att ditt intryck av mannen säger att han inte är riktigt klok, sådär skulle du aldrig göra. Du till och med tycker det är lite pinsamt att han sitter där och snackar. Det finns fler personer som märker hans "Höga" samtalston och de skulle alla kunna vrida blickarna mot ditt håll eftersom du sitter så nära, Gud vad pinsamt.

Vi har ett väldigt fint sätt där vi visar med en gest att vi vill lugna ner till exempel huliganerna som slår igen en bok på biblioteket. Sätt bara ett finger framför ett par plutande läppar och frambringa ett "Sssch", så är hela saken klar och det ser ju inte alls dumt ut. På biblioteket är detta "Sssch"-fenomenet extra populärt. Individer går och väntar på att någonting  som inte är tråkigt ska hända så att de kan kasta upp fingret och utbrista "Sssch!" De vet inte ens varför de så gnälligt yttrar sig men det sitter decibelmätare runt om i hela byggnaden som ger utslag om ljudnivån överstiger en djup inandning med näsan så att dessa pentatiska människor lättare ska kunna rädda världen ifrån oss mullermonster.

När man har idétorka och inte kan uppdatera sin blogg med finurliga inlägg ibland, nu pratar jag alltså om mitt eget tillstånd, så har en del för vana att skriva om just sitt hjärnsläpp bara för att se produktiva ut. Har man väl börjat texta om absolut ingenting så händer det vanligtvis att man i skrivande stund alltid hittar något material eller problem som då inleder till en så kallad mening i blogginlägget.

Jag hade tänkt att undvika från det faktumet den här gången, om jag inte redan har misslyckats, och bara lägga in en väldans massa text som bara handlar om att jag inte har någonting att skriva om. Jävlar där sprack det, där skrev jag själv att meningen med det här inlägget är ingenting som faktiskt är någonting just nu när man kan bilda ord utav det.

Individer som i sådana här bloggsammanhang skyller på idétorka i ett inlägg är människor som talar osanning eftersom de då ändå har någonting att skriva om. Kallade jag just mig själv för lögnare? Jag gör det här otroligt tråkiga och mycket ej läsvärda inlägget endast för att fördriva tiden och för att se produktiv ut. Men ett hederstecken till er som har kommit ända hit ner.

Jäklar vad trött jag är godnatt.