Carpe diem
Ett utav mina största intressen går ut på att glo på människor och döma dem efter utseendet. Jag brukar då skratta åt dem som jag iaktar för att de ser lustiga ut på ett eller annat sätt. Om jag sedan börjar snacka med dem och fortfarande tycker att de är löjliga brukar jag skratta vidare just för att jag tycker deras personlighet verkar skrattretande. Då blir jag så jävla förbannad när de då antyder att jag verkar jättefull när jag flinar överlägset åt dem. Men sen börjar jag skratta igen för att det beror på att de inte fattar hur mindervärdiga de är.
Hahahahahaha.
Hahahahahaha.
Kommentarer
Postat av: Oskar
Jag vill inte behöva ge dig en moralpredikan, men jag tycker att du borde sluta upp med det. Du må vara söt, men det finns människor som är fula som är snälla istället.
Postat av: Växelautomaten
Men jag skrev ju att jag först skrattar åt dem för att de ser ut på ett speciellt sätt eller beter sig på ett speciellt sätt. Senare om jag tar kontakt med dem och lär känna dem och finner en anledning till att inte skratta vidare åt dem då är det klart att jag inte skrattar vidare. Den enda jag skrattar utan anledning åt är mig själv. Men det tycker jag bara är kul.
Postat av: Växelautomaten
Sen så har jag flera gånger hört att jag ser sinnesrubbad ut när jag ler så det kan vara därför jag får den reaktionen från folk när jag ler dem rakt upp i ansiktet.
Trackback
