jeppelano

It was an unusually peaceful Saturday afternoon, and everybody looked happy accept Tom Sawyer. He had behaved badly, and that’s why Aunt Polly, A sixty year old lady in which house he lived, said to him that he should paint the garden fence. You could see on he’s sad face that he wasn’t very fond of such work.

After a while some boys came closer. In his despair Tom realized who they were. He recognized his friends, who had been out fishing on the Mississippi river. There was no chance of getting away, since they’d already spotted him. Tom couldn’t help but to groan loud. He knew that they were going to make fun of him. Imagine having to work at a Saturday! Suddenly Toms face glowed up. He had gotten a brilliant idea.

“I’m going to pretend that I don’t mind doing this work.”

The boys came up to Tom, and one of them said with a grin in his voice:

“Hi, Tom, its fun to work, isn’t it?” – Actually I’m not working.” Tom answered without turning around, “I paint because I like it.”

Tom’s friends stood watching him for a couple of minutes in silence. In fact it looked really pleasant. Apparently Tom had told them the truth. At last Ben said:  “Listen, Tom, can I borrow your brush and paint a little?” – “No,” Tom answered definite. “It’s probably best if I do it myself. You see, nobody can do it as good as me. In any case there is no point in asking me” – “But if I give you something,” suggested Ben and took out a toy gun. Tom pretended that he couldn’t resist such an unexpected offer.

When Ben had painted for fifteen minutes, he had to give the brush to another boy, who also wanted to paint and who had promised Tom a pack of chewing gum. Then the others got to paint in order. At half past four the whole fence was painted, and Tom could bring home a lot of useful stuff.

Here I am! Take a look! The smallest person in the world on my way to the convenience store. My short legs are walking by themselves. Right, left, right, left. I’m holding my business suit beside me. It’s hot these days in the year.

Mostly I enjoy walking by myself in the village but this time I was absent-minded. This obstinate guy, Joe, had put my head in to hard work. Why does he take every chance he gets to disturb me? What does he want? I’m sure he just wants to make fun of me just because of my length. Yes! I’m a dwarf! What’s so special with that? Where ever I go people stare at me like they’ve seen a ghost. There are people who take pictures of me like a cute little monkey. I’m neither a monkey nor a ghost. I am a human! A human who wants to be alone. I’m tired of this circus where I’m the highlight.

Almost there I think. According to Joe it should be here somewhere. Yes, I used his voluntary kindness to find out the nearest way to some sort of store where you can buy your bread and butter. I just hope that he didn’t trick me out in the completely wrong direction. It had happened before.

There it is. He was right. It was a really small building but I can surely find what I need in there. It’s not much. A bell rang when I stepped inside the store. A middle aged woman looked up from the desk. And like so many times before her eyes became big as she had seen a ghost. Ignore the old woman I think to myself. Do I have everything now? Bread, butter, cigarettes and beef-jerky. No, I almost forgot milk. I’m walking to the freezer and grab the milk. At that time I’ve got dazzled by a lightning. In the hands of the lady behind the desk there is a camera. Quickly I pay for my stuff and leave the store.

On my way back home I take another way. I follow the old railway track. This is what I like. Tracks. And even more the trains on the tracks. I like to just sit down somewhere near a railway track and look at the trains passing by. Just look. As long as I can remember I have been interested in trains. at the train-club meetings, we can sit for hours and talk about different trains and watch movies about trains.

Finally home! In the little house of my own. My old friend who recently passed away left it for me. He was a stationmaster. Actually he was my only friend.

The building is very small. Other words it’s perfect for me. I sleep on the couch and have a little table to eat on. Otherwise I do not spend much time in here. I like to stay outside and watch trains as you already know.

I’m very tired now. I’m looking forward to tomorrow’s morning coffee from Joe. Maybe I should thank him for helping me to find the convenience store.

Kalle hade blivit tagen för en gravid kvinna flera gånger. Senast förra veckan då två småkillar frågade vad barnet skulle heta. Kalle hade då skrämt iväg ungarna med sin mörka röst. För att se mindre kvinnlig ut hade Kalle en gång i tiden odlat mustasch. Resultatet blev skräckinjagande eftersom han såg ut som en gående valross. Sedan den tiden har Kalle aldrig låtit hår växa i ansiktet. Kalle visste inte vad hans stora kulmage berodde på. Han hade alltid varit noga med att äta rätt och röra på sig regelbundet. Den bara fanns där och han kunde inte göra någonting för att ändra på det.

Så länge han kunde minnas hade hans mage varit formad som en ballong. ”Ballongkalle” eller ”Bollkalle” hade han blivit kallad i skolan. Han blev inte mobbad men i skolan är det omöjligt att inte få smeknamn för en sådan utstickande sak. Tvärtom så var Kalle en ganska populär person. De som var trötta tyckte att Kalles mage var en utmärkt huvudkudde och när han spände den blev den lika hård som en betongvägg. På så vis blev Kalle samtidigt betraktad som en ”hård” människa och ingen vågade sätta upp sig mot honom.

Kalle har många roliga minnen om sin stora mage. Till exempel en dag när han skulle bada. Mannen i kassan trodde att han var en gravid kvinna så han var tvungen att gå in i damernas omklädningsrum. Nyfiken som Kalle var så sade han inte emot utan gick in för att byta om. Kalle hade dock inte räknat med att en tjej från hans gamla klass skulle känna igen honom och ropa på badvakten som genast slängde ut honom och portade honom från badhuset.

Ett annat minne är när Kalle stod i en lång kö till en fest. Alla knuffade på varandra och även Kalle. Vid ett tillfälle spände han magen och knuffade till killen framför så hårt i ryggen att han ramlade på den som stod framför honom och skapade en slags dominoeffekt på alla personer ända fram till köns början.

Idag är Kalle 37 år gammal och bor i Stockholm långt ifrån Åsby där Kalle växte upp. Han lever ensam men är glad ändå. Han jobbar som läkare och är en mycket begåvad sådan. På fredagskvällar brukar han bowla med sina kompisar. På lördagskvällarna går han oftast ut på krogarna i staden och dansar fastän det inte går så bra på grund av hans stora mage. Om inte det så tar han ett glas öl eller två. Varje dag är ett nytt äventyr för Kalle. ”Ballongkalle”.

Jesper Axelsson ES1

Konst kan vara nästan precis vad som helst. Det beror på hur varje enskild individ uppfattar saker och ting. begreppet konst har haft olika betydelser under tidens lopp. i antikens Grekland stod begreppet för praktiskt kunnande. På 1700-talet började även konstobjekten kallas för konst, inte bara kunnandet. I och med postmodernismen som kom igång i 1900-talets början så ändrades synen på vad som var "bra" eller "dålig" konst. Det var alltså på den tiden då skillnaden mellan djup talang och "nonsens-kladd" började bli hårfin. Kan allt vara konst? Nej, men allting kan göras till konst.

Vad är STIM?

Grundades år 1923, samma år som Liseberg. Står för "Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå." STIM ser över de ekonomiska rättigheterna åt de som äger rättigheterna till den musik som framförs offentligt. Föreningen har idag cirka 50 000 medlemmar.

Vad är BUS?

Bildkonst Upphovsrätt i Sverige. Föreningen fungerar på samma sätt som STIM fast detta gäller bildkonst istället för musik. När ett konstverk nyttjas får upphovsmannen till bilden ersättning och juridisk hjälp i upphovsrättsfrågor. Organisationen har ca 6 500 medlemmar.

Källor

http://sv.wikipedia.org/wiki/Konst

http://www.mimersbrunn.se/Vad_aer_konst_828.htm

http://sv.wikipedia.org/wiki/STIM

http://www.stim.se/stim/prod/stimv4.nsf/alldocuments/78EDC7BBB483303FC1257100004EA253

http://sv.wikipedia.org/wiki/BUS

Jesper Axelsson

Alla källor på internet är luddiga och jobbiga så jag använder mig nog bara utav det som finns i mitt huvud om kultur. Men kultur är jobbigt att förklara så det kan inte bli annat än luddigt när man gör ett försök. Jag tror inte att det finns något rätt eller fel angående ämnet för jag intalar mig själv att alla ord är fiktiva, alltså påhittade, och att alla människor då kan ha en helt egen uppfattning om vad kultur är.

När jag tänker kultur tänker jag på allt det som är representativt för ett land. Främst tänker jag på  musik, konst, teater och så vidare. Estetiska verksamheter. Men om man ska tränga djupare in i min skalle så hittar man även vetskap om att språk, mat, kläder, religion, film och andra nöjen samt nyttigheter kan sättas i samma fack.

Nu har du som läsare fått ta del utav det som undertecknad kan dra fram ur eget huvud om vad kultur är men frågan var ju "Varför är kulturen viktig?"

Enligt mig står svaret självklart när man blickar uppåt mot de ovanstående benämningarna.

Jag läste som yngre en bok med mer bilder än text som hette "Lika som bär" och i den fick jag lära mig om hur tråkigt allting skulle vara om hela jordens befolkning skulle vara precis likadana. Samma sätt att prata, att gå, att tänka, och  samma minspel. Samma utseende och beteende, favoritglass och sexfantasier. Tellus undergång och människans utrotning skulle snabbt vara ett faktum. Det är i alla fall vad jag tror.

Det är en extrem tur och samtidigt otroligt viktigt att vi är olika. Annars skulle vi vara kvar vid den tid då de första organsimerna skapades. Man kan inte utvecklas om man inte prövar nya saker. Det finns ju ingenting att lära sig av! Nöjen skulle inte få någon existens heller om det inte fanns individer som stack ut. Kultur är bevis på att någonting har utvecklats på sitt eget lilla sätt och att man är stolt över det och därför väljer att hålla kvar vid det (jag tänker främst på ett land nu).

Jag tycker att jag har fått fram tillräckligt utav det som mitt hjärnkontor har att erbjuda inom ämnet. Tacka den som uppfann kulturen vettja!

Jesper Axelsson