jeppelano

"Mitt namn är Orrt och jag har kommit för att rädda dig min sköna mö!", ropade Orrt som om han, under hela sitt liv, inte hade gjort annat än förberett sig för exakt det här ögonblicket.

"Rädda mig?", svarade Raps

"Ja, var det inte du som alldeles nyss skrek för ditt liv? Hålls du fången i detta slott? Fly med mig jag skyddar dig mot allt ont!", dvärgen var riktigt eldad i det här läget, eggad till tusen efter all tristess i skogen.

"Ne... Jo, det var jag som skrek men inte för mitt liv. Jag bor här och råkade spilla varmt vatten över mig", Raps var listig i sitt svar.

Det var som om någonting dog inom Orrt. Han hade hoppats på att kunna visa hur modig han var genom att rädda denna lady som nu stod framför honom. Istället gjorde han bort sig och framstod som en dåre.

"Förlåt du måste tro att jag har drabbats av galenskap. Det kanske jag har också. Jag är trött och har vandrat vilse i dessa djupa skogar i åratal utan att ha sett en enda själ. Jag kanske inbillar mig alltihop. Men säg kan ni i så fall förgylla min inbillning genom att undfägna sovplats åt mig och min trogne springare undan kylan inatt? Jag kan betala!", Orrts ord var bedrövande och bedjande. Han svalde sin stolthet och hoppades på förståelse.

Raps var nästan säker på att detta barn var galet men han trodde på att den lilla krabaten kunde betala eftersom hans utstyrsel såg dyr ut.

"Jag vill ha 50 guldmynt i förskott", Sa han.

Ett guldmynt, även kallat kunstof i den värld som Tora och Raps lever i, är värt cirka 11,27314683421 av dagens svenska kronor. Bara för att ni ska förstå berättelsen lite bättre.

Orrt betalade om än lite tvekande summan och steg på med Gunilla hack i häl.

"Fan så jävla snål kärring efter att du stått på dina knän och bölat. Hon skulle bara veta vem du egentligen är", väste ponnyn i örat på Orrt.

Raps visade in dem till rummet närmast hallen i korridoren rakt fram bredvid matsalen. På så sätt höll de sig så långt bort från tornet med Tora i som möjligt. Rummet var i själva verket en ganska stor skrubb men med några viskande besvärjelser på vägen dit kom det till en säng, ett litet stall och andra nödvändigheter för vissa behov.

Efter att Raps hade lämnat dem brast Gunilla ut.

"Fy fan, det här ser ut som skit! 50 kunstof för en skrubb! En man med din ställning förtjänar jävligt mycket bättre!", halvskrek han

"Tycker du jag borde ha nämnt att jag är prins?", Frågade Orrt.

Raps svalde 400 förbannelser efter att ha blivit störd precis innan han skulle påbörja sitt väl inövade "du-är-kidnappad-föredrag". Samtidigt var han undrande över vem eller vad som nyss hade bankat på hans port. Runt hela slottet och området utanför låg osynliga förtrollningar som hindrade människor och varelser som mätte över en meter att ta sig i närheten av hans territorium.

"Ett djur kan inte knacka, men det finns inga människor kortare än en meter som inte är barn, och ett barn skulle sällan gå ensamt så här långt ute i skogen", tänkte Raps eftersom han aldrig tidigare sett en dvärg.

Raps kollade ut genom hålet i det cirkelformade rummet som befann sig på samma sida som slottsporten. Om man lutade sig tillräckligt långt ut och tittade neråt till vänster kunde man se om det stod någon utanför entrén. Till Raps förvåning stod där, faktiskt vad han kunde se det som, ett barn tillsammans med en liten knubbig ponny.

Tora stod fortfarande och stirrade på Raps. Visserligen hade hon lyckats vända på sin stora kropp eftersom de nu bytt sida med varandra. Ingen hade ännu sagt någonting men strax efter att Raps hade kollat ut genom hålet bröt han tystnaden.

"Jag kommer snart tillbaka till dig. Försök inga trick, det är omöjligt att ta sig ut härifrån. I alla fall för dig"; sa han medan han gick mot dörren.

Efter att ha låst in Tora med en gigantisk nyckel gick han ner för trapporna och ut till hallen för att öppna porten. Han förvandlade sig till en ung kvinna som ändå såg mogen ut för att kunna vara en mor. Raps ville inte skrämma livet ur ungen innan han visste hans ärende. Raps tog ett djupt andetag innan han på magiskt sätt öppnade porten. Han var inte nervös, han var ju som sagt en bra skådespelare.

Där utanför stod en liten unge med skäggstubb hållandes ett 40 centimeter långt svärd i högsta hugg och en överviktig ponny.