jeppelano

Konst kan vara nästan precis vad som helst. Det beror på hur varje enskild individ uppfattar saker och ting. begreppet konst har haft olika betydelser under tidens lopp. i antikens Grekland stod begreppet för praktiskt kunnande. På 1700-talet började även konstobjekten kallas för konst, inte bara kunnandet. I och med postmodernismen som kom igång i 1900-talets början så ändrades synen på vad som var "bra" eller "dålig" konst. Det var alltså på den tiden då skillnaden mellan djup talang och "nonsens-kladd" började bli hårfin. Kan allt vara konst? Nej, men allting kan göras till konst.

Vad är STIM?

Grundades år 1923, samma år som Liseberg. Står för "Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå." STIM ser över de ekonomiska rättigheterna åt de som äger rättigheterna till den musik som framförs offentligt. Föreningen har idag cirka 50 000 medlemmar.

Vad är BUS?

Bildkonst Upphovsrätt i Sverige. Föreningen fungerar på samma sätt som STIM fast detta gäller bildkonst istället för musik. När ett konstverk nyttjas får upphovsmannen till bilden ersättning och juridisk hjälp i upphovsrättsfrågor. Organisationen har ca 6 500 medlemmar.

Källor

http://sv.wikipedia.org/wiki/Konst

http://www.mimersbrunn.se/Vad_aer_konst_828.htm

http://sv.wikipedia.org/wiki/STIM

http://www.stim.se/stim/prod/stimv4.nsf/alldocuments/78EDC7BBB483303FC1257100004EA253

http://sv.wikipedia.org/wiki/BUS

Jesper Axelsson

Vart hade hon hamnat? Vad var det här för underligt ställe? Och inte minst vart hade hennes godis försvunnit?

Tora låg med ansiktet neråt på golvet i ett cirkelformat rum som hade ungefär samma mått som cirkeln runt mittpunkten på en fotbollsplan. Efter ett tiotal försök lyckades hon tillslut ta sig upp och såg sin nu omkring. Hon vaggade runt i tornet. Där fanns en overkligt låg säng med en tunn madrass. Där fanns också en byrå med tre lådor. Blondinen öppnade de två översta då hennes kropp ej var i form för att kunna öppna den nedersta. De var tomma båda två. En trasig spegel, en oerhört liten brun sandal och en pool med något som såg ut som megablått vatten kunde man också hitta i det runda rummet. Men Tora hade siktat in sig på någonting annat.

mitt emot dörren som nästan smälte in i stenväggen fanns ett hål med utsikt ut över den förbannade skogen. Hålet var dock för litet för att kunna användas som nödutgång för Tora. "Tora - den stora" hade hennes smeknamn varit på slottet i hemlighet bland tjänarna. Även hennes far, Kungen, hade varit delaktig i skämten om hennes övervikt.

Den fångade och nu lätt skärrade prinsessan skrek flera gånger så högt hon kunde på hjälp genom hålet.

"Det finns ingen som hör dig du stora kvinna av fläsk", hördes en kall röst bakom henne.

Tora vände sig om. Ett rysligt högt och skärande skrik följde sedan. Det hon möttes av var ingen mänsklig varelse. Det var en sjuttio centimeter lång grön degklump som kunde jämföras med snor från ett ohyggligt och djävulskt virus. Degklumpen bar en rödbrun hatt och hade bara en sko. Ögonen hängde i smala trådar utanpå "kroppen" och munnen var stor och smackande.

"Vem är ni?", Vågade Tora pipa fram mellan dubbelhakorna och näsan.
"Jag heter Henrik. Jag är din bror", svarade han.

Fortsättning följer...

Den jobbiga prinsessan satt fången hos den onda trollkarlen Raps. Raps var väldigt bra på skådespel och hade enkelt lurat upp prinsessan i det högsta tornet i hans osynliga slott som var omsluten av hans svarta magi djupt inne i de oupptäckta skogarna. Å andra sidan var inte prinsessan känd för sin skarpa hjärna. Trollkarlen var mycket ung för att vara en sådan skärpt brukare av svart magi. Ingen visste hans riktiga ålder men man kunde se på hans få rynkor i ansiktet att den mannen inte kunde ha mer livserfarenhet än en 30-åring.

Det var söndag och prinsessan Tora var ute på sin söndagspromenad som hon var mycket noga med att unna sig själv. Tora trodde nämligen att en lugn promenad runt slottet (ca 500 meter) en gång i veckan skulle hålla henne i form. Men på grund av Toras stora intag av mindre nyttig mat och sötsaker hjälpte den promenaden inte ett skit. Tjänarna på slottet och till och med Toras pappa konungen var bara glada över att få slippa prinsessans tjat och tröga synpunkter för endast ett par minuter varje vecka.

"Den jäkla ungen har det inte knepigt med att hålla käften öppen inte", muttrade konungen Knugvard ofta när Tora inte var inom hörhåll.

Prinsessan hade traskat ungefär halva varvet runt slottet när hon hörde ett intressant prasslande i törnbuskarna som omringade slottet.

"Det måste vara godispapper som ligger och lockar på mig", Tänkte den dumma blondinen och skuttade dit så snabbt hon kunde.

Bakom buskarna stod en enligt Tora snygg man. Han hade något förtrollande över sig som gjorde Tora alldeles hjärndöd. I handen höll han godispappret som han hade lockat på prinsessan med. Det var det vackraste godispapper som Tora någonsin hade sett. Hon sträckte sig efter det men mannen drog sig tillbaka. Den trånghuvade lilla flickan följde efter. Så desperat var hon att hon följde den unge mannen inne i de djupa skogarna i flera timmar. Så förtrollad var hon att hon inte märkte när hon klev in i det mörka obehagliga slottet. Och inte heller märkte hon att hon som en lydig hund följde mannen ända upp till det högsta tornet där hon blev instängd. Utan godis.