Pinnen!
Jag blev extremt godissugen när jag kom hem från skolan idag. Satt på min säng och skakade ut 10 st femkronor ur röret med småpengar innan jag tog far mins cykel och cyklade till City Gross. När jag väl började cykla tyckte jag att det var sktikul! "Man kanske ska börja med att tävlingcykla?" Tänkte jag, "Det här var ju jätte lätt!" Var framme på nolltid.
Vad härligt det var att se alla halvsura mammor springa runt i köpcentret i full fart med efter-jobbet-shoppingen nu när de precis fått lön och allt. Bäst att handla stort och fylla minst en hel vagn och stoppa köerna. I en matkö har jag märkt så står alltid den bakom och kollar på när den framför lägger på varorna på bandet, betraktar när högen på den överfulla vagnen sjunker bit för bit. Den som står först i kön är för övrigt överdrivet stressad och kastar på varorna i så snabb takt som möjligt likt de tror att de stjäl tid från alla andra. Och sen precis när den sista varan är påslängd och alla påsar har slitits av och även de kastats på ska man gå undan så att man inte är i vägen för nästa person som ska tränga på sin enstaka godispåse, men inte före pinnen. Det är extremt viktigt med pinnen! Pinnen som klart och tydligt förklarar att "det här är mitt område".
På vägen hem gick det inte lika lätt. Det var motvind då. Då ville jag inte längre bli cyklist utan ville bara komma hem och smaska på mitt nyköpta Exotic Snacks!
Only the winner goes to the dinner.
Shululuu!
Här kommer lite bilder från dagens äventyr!
Jag har lekt med Mikael. 
Träffade Magnus. Han var glad över att se mig också!
Tatuerade mig sen! Vad tycks?
Till sist vill jag med en tår i ögat säga R.I.P. Till min kära Big Popper som fram till dess död har skänkt mig enorm lycka.
Grillchill i Stora Lund
Fast jag ville krypa dit.
I'm the grillmästare! För det var faktiskt jag som skapade magi på en engångsgrill.
Mums!
Vi skulle se på solnedgången.
Men det kom ett stort, dumt regnmoln ivägen!
Så vi cyklade hem. (Den här bilden är faktiskt tagen på ditvägen).
Har jag blivit en lyckad bloggare?
Är jag en tjej?
Nej.
0/10
Är jag gay?
Nej, inte det minsta.
0/10
Lägger jag ständigt in nya inlägg?
Nej, 31 inlägg på 40 dar är väl inte så mycket att skryta om?
3/10
Innehåller min blogg en massa bilder?
Nej. Absolut inte!
2/10
Har jag någonting som hela Sverige stör sig på?
Det har jag säkert, men min blogg har inte kommit så långt ännu.
0/10
summa: 5 av 50 möjliga poäng!
Jag kommer aldrig lyckas. Fan, jag förstår nu varför de stora bloggarna ibland lägger in enligt mig så sjukt ointressanta och värdelösa inlägg. Det är fan inte lätt att hålla bloggen ständigt uppdaterad alltså! Speciellt inte för mig. Om jag ska fortsätta skriva som jag gör kan jag inte ladda upp mer än max 1 inlägg per dag typ. Kanske borde börja skriva lite mer om vad som händer i min vardag.. Men lägga in 20 000 bilder per dag vet jag inte om jag någonsin kommer att palla.
Kineser
Igår hyrde jag och ett par kompisar film. vi HYRDE film! Helt otroligt. Jag kommer inte ihåg senaste gången som jag hyrde en film det har bara blivit nedladdat de senaste åren. Jävla ipred... Det verkar som att de har sänkt priset på hyrfilm, duktigt. Jag har inte haft någon koll på mediapriserna sen den här idiotiska lagen kom och förstörde en stor del av mångas liv. Jag har bara suttit hemma under täcket med en napp i munnen och deppat över att ingenting någonsin kommer bli gratis och riskfritt igen. Känt mig instängd och begränsad "lämna mig ifred!" Har jag skrikit.
Filmen vi hyrde hette "The Promise". En jättelöjlig kinesfilm, från den där tiden då allting hände i kina, som man ändå kan tycka var ganska bra mot slutet. En sak som jag tänkte på när jag satt och kollade var "Vad bra alla kineser är på att hoppa, springa och hålla på". De kan ju för fan hoppa över ett 20 meter högt träd, huvudet högt, armarna bakåt, ena benet sträckt och det andra böjt med knät upp mot himmelen. I varenda jäkla kinesfilm är det så. De hoppar och har luftstrider i varenda scen. Till ock med under ett samtal vid ett bord ska de flyga över varandra och äta samtidigt. Tack för mig.
Internet
Det enda vi inte kan göra på internet i stort sett är väl att äta. Men visst sjutton beställer vi våran mat från internet. Vi "leker" på internet, spelar spel och kör kurragömma. alla nyheter får vi reda på genom internet. Det finns snart inga pengar. Det finns bara en massa siffror på en dator. Visstja det finns ju cybersex också. Så det intimaste som finns kan vi "göra" med någon annan på andra sidan jordklotet. Och nu menar jag det klotet som är större än en kudde. Tacka Gud för skype så att vi kan "träffa" hela släkten. och vi orkar inte ens ta oss till TV-apparaten eller vänta en halvtimme för ett program utan vi ser det på datorn.
Jag älskar internet kom jag på nu! Förutom virus, popups, all jävla reklam, spam, e-mobbning, falsk fakta, terrorism, lagg, intrångsattacker, trojaner, maskar, spionprogram, modemkapning, hot, sexuella trakasserier, osv...
Min ursäkt.
Förlåt mig. Det har skett ett hemskt misstag. Jag har hållt på och bloggat i lite mer än en månad nu och jag har fått ett antal läsare. Det är jag glad över, jag älskar alla mina läsare samt alla fina kommentarer jag får tack så mycket! Men Det verkar som att missförstånd har uppkommit. Jag KAN faktiskt vara seriös. Jag är inte en helt igenom oseriös människa. Jag gillar inte att driva med allt och alla. Visst är det kul att läsa mina sarkastiska inlägg som delvis är sanna men nu ska ni inte få det intrycket utav mig att jag bara är en skojare. Jag kan skriva snyfthistorier om mitt liv om ni vill det? Det här ÄR faktiskt en seriös blogg. jag kan skriva om hur jag sminkar mig också om ni vill? Så om ni inte tar mig på fullt allvar när ni läser ett inlägg så ska ni inte få den förutfattade meningen att hela jag är ett skämt. Jag ÄR en uppriktig människa...Neeeee, jag bara skojar!!
Men däremot vill jag erkänna en sak. En del av er kanske har märkt det och det stämmer faktiskt. Ja, jag är naken på alla bilder där jag är modell. Fortsätt läs min blogg!=D (Första smilegubben som kom med! Och förhoppnigsvis den sista).
Jag fortsätter studera svenskar.
Du kommer till en fest. flera andra är redan där, du spanar in en tjej med trevligt utseende som du inte sett förut. du vågar inte prata med henne. Tiden går och du dricker bara för att bli full eftersom det är det enda sättet vi svenskar kan vara sociala på, säga "Jaa, faaan!" ropa "skål!" och sjunga "Rajj rajj!" Helt plötsligt känner du att du kan klara allt, du blir supermodig och är världens coolaste kille (undra vad det kan bero på). Så du sätter dig brevid tjejen du spanade in i början som på något sätt har blivit ännu snyggare nu. hela tillvaron är lite suddigare men det gör inget, du och tjejen är ju typ på g här. Vad säger du till henne?
"Tja (du sväljer en rap) fvem är du?" Efter det kommer du inte ihåg så mycket men det du vet är att du fick strula med Agnes eller vad sjutton hon nu hette". Btw en kyss innehåller ca 250 olika bakterier.
Ovanstående är baserat på egen erfarenhet. Jaa, faaan, jag är en typisk svenne. Jag har 2 syskon, mina föräldrar är skilda, jag har en katt och två marsvin, jag brukar bli lite föör full på fester, tror att alla kollar på mig på stan och jag undviker att gå för nära okänt folk.
Bloggexpertens uttalande.
Jesper Axelsson "mannen med alla svar" uppdaterar måttligt sin blogg med "skojiga" inlägg där han för det mesta med sarkasm berättar hur majoriteten utav oss svenskar är och beter sig i samhället. Jesper hör självklart inte till denna majoritet som han då häcklar i sina inlägg eftersom han är så himla speciell själv, eller åtminstone så tror han det. Detta skrivsätt kommer aldrig hålla i längden och med bloggens enorma brist på intressanta bilder blir den extremt tråkig. Jespers mest besökta sida på internet kan jag slå vad om är google.se för det är därifrån som han har stulit de flesta bilderna.
En till sak som stör mig när det gäller Jespers blogginlägg är att han då och då använder ord som han knappt förstår sig på, det är dåligt eftersom en blogg ska vara personlig och därför ska man väl också skriva så att man själv förstår? Och vadan detta svärande? Ett fult trick för att få bättre kraft i sina synpunkter. Nej, Jespers blogg får bara 2 av 5 falukorvar. Tack för mig.
Jespers inspirationsvandring
Jag gillar faktiskt att gå ute själv med musik i öronen. Det blir som ett slags soundtrack till sitt egna liv. Beroende på vilken musik man lyssnar på så ser man tillvaron annorlunda och man tänker inte likadant till två helt olika låtar.
När jag träffar eller ser andra människor ute på min vandring så brukar jag fundera på en sak. Hur sjutton orkar de stressa fram i sådan ruskig takt? Det är ju inte ens tillfredsställande? Jag gillar att ta det lugnt och gå långsamt. Man hinner både tänka och se mycket mera, och dessutom så kan man inte råka stressa slut på sig själv och dö. Det är ju en liten fördel.
På tal om att möta folk. Idag var jag faktiskt ute och gick om ni inte visste det! Och ofta när jag mötte folk så skulle de glo så jäkla dant. Det berodde nog på min ofixade, smått krulliga frisyr dagen till ära. Men det var blickar som "vem är det där?" Jag hade lust att högt säga "Hej Annelie eller vad fan du heter! Vi bor i samma jävla by, du har för i helvete sett mig
i kalsonger vad är problemet med att jag går runt i lite krafsig frisyr idag då!?"
Alla känner alla i Mantorp.
.
3 saker man absolut inte klarar sig utan.
Förutom självklara angelägenheter som mat, omsorg, frisk luft och annat tråkigt trams så har jag nu tänkt avslöja lite materiela saker som vi i nuläget inte ens tänker på för våra liv framåt.
Internet. Finns det någonting som vi kan göra i verkliga livet som vi inte kan göra på internet? Och kan man inte göra det i verkligheten så är det klart att man kan göra det på internet. Internet är våran nya drömvärld som vi ofta kan förväxla med den riktiga, ni vet, den utanför en skärm? Försök att vara utan internet ett tag och märk så småningom hur begränsat erat "liv" har blivit. Man blir galen! Man kan ju inte göra någonting! Eller?
Mobiltelefon. Trötta på att skriva till era kompisar och vill istället få lite "social" kontakt med dem? Ring dem vettja. Det är ju precis samma sak som att träffa dem i verkligheten, ni vet ju hur de ser ut. Eller? Vad är klockan? Ta upp mobilen och kolla, fan vad desperat man blir när inte mobilen ligger i fickan. Man har ju ingen koll alls! Och tänk hur många samtal ni missar! De kanske just nu ringer och tänker ge avslag från jobbet som ni sökte? Fan, det får man ju inte missa.
www.jeppelano.blogg.se. Största självklarheten. Tänk vad rastlös och galen man skulle bli om man inte fick kika in på världens bästa blogg och hålla med om varenda ord som denna brillianta Jesper Axelsson printar ner.
Vad tråkigt de borde ha haft för 50 år sedan när varken mobil, dator eller min blogg fanns till...
Jag har 3 flickvänner.
Jag har faktiskt 3 flickvänner och jag tycker att det funkar bra både för mig och för dem. Ja, de känner till varandra.
Charlotte. Hon är den mest högljudda utav dem. hennes humör kan kraftigt växla och ibland är hon helt i fel stämning. Men jag älskar henne ändå. Bara man lär känna henne och trycker på rätt knappar så är hon helt underbar!
Vendela. En kompis gamla ex. Hon kan vara lite sur ibland och det smittar av sig. Men när hon skrattar kan man inte sluta att älska henne. Det är någonting förtrollat med henne. Hennes gyllenbruna hudfärg är så fin och härligt len.
Edith, Min favorit! Min älskling! Min ljuvliga blomma. Hon är finast utav dem andra. Därför brukar jag inte träffa henne tillsammans med de andra. När hon sjunger domnar jag bort i den härligaste fantasi man kan tänka sig! Har man väl börjat pilla på henne så kan man inte sluta utan man måste gå hela vägen ut, och hon säger aldrig ifrån!
Ja, självklart pratar jag om mina gitarrer. Och så har jag ju MR Ibanez också men han har ju ett killnamn så det kan man ju inte skriva om.
I'm lovin' it.
Vad beror detta på? Inte kan det väl ha något och göra med det att bara restaurangkedjan McDonald's har uppåt 50 miljoner kunder/dag? Eller det att det hittills bara i år har producerats 2 miljarder ton mat?
Ja, media har en stor skuld i det här problemet men det är inget roligt att skriva om. Jag skulle vilja lägga den största skulden på fetmaindividernas föräldrar eller vårdnadshavare. Antingen så göds ungarna utav dem så att de redan i tidig ålder drabbas av fetma eller så ligger det i generna och då är det ju också föräldrarnas fel att de inte har lyft på arslet (om det nu inte är så allvarligt att det inte går) och gjort någonting åt det. Föräldrar som säger att de vill skämma bort sitt barn genom att föda dem med mycket mat är enligt mig inte riktigt klartänkta. Man känner sig verkligen bortskämd när man får rulla iväg till en skola, där man dagligen blir grovt mobbad för sina sängstora valkar, i en elscooter.
I debatt för lite mindre än en månad sen diskuterades det här ämnet och jag som ganska nyligen har blivit debatt-nörd följde programmet. Visst finns det tjocka människor som är helt friska och mår bra men jag undrar det, går en sådan liten procent ens att skriva? Det sitter en person i den där debattgruppen som är tjock och just hon är ett sådant extremt undantag. Jag håller med Olof Skipper i det att man ska betala extra avgift för att man är tjock på flygplanen dels för viktens skull och dels för att de tar ju för sjutton plats för 3-4 pers. Men däremot håller jag icke med honom när han säger att tjocka inte borde få visas i TV för att han tror att det så småningom kommer att bli barnens ideal. Fetman kommer aldrig försvinna kan han inte förstå det? Det kommer alltid finnas folk som är större än andra, varför inte bara göra tvärtemot vad han säger och visa de feta i TV istället så att barnen från början ser vilket problem det här är. Jag är ingen hälsokostsexpert eller någonting ens i närheten utav det men nu har jag i alla fall skrivit om lite som hade fastnat i mitt huvud.
Om någon utav er läsare nu skulle ta åt sig på ett negativt sätt så skyll inte på mig. Det bevisar ju bara att det kanske är dags att som sagt lyfta på arslet och göra något åt saken?
Tystnad!
I Sverige ska det vara tyst. Pratar man för mycket sticker man ut och får en dum-i-huvudet stämpel rakt i pannan. Vi vill ha det lugnt och skönt. Om det sker för mycket runt omkring och det väsnas någorlunda lite så blir vi nervösa och stressade.
Du sitter på en buss på väg någonstans, några säten bakom sitter en man och snackar i mobilen en decibel högre än vad du tycker är normalton. Såklart att ditt intryck av mannen säger att han inte är riktigt klok, sådär skulle du aldrig göra. Du till och med tycker det är lite pinsamt att han sitter där och snackar. Det finns fler personer som märker hans "Höga" samtalston och de skulle alla kunna vrida blickarna mot ditt håll eftersom du sitter så nära, Gud vad pinsamt.
Vi har ett väldigt fint sätt där vi visar med en gest att vi vill lugna ner till exempel huliganerna som slår igen en bok på biblioteket. Sätt bara ett finger framför ett par plutande läppar och frambringa ett "Sssch", så är hela saken klar och det ser ju inte alls dumt ut. På biblioteket är detta "Sssch"-fenomenet extra populärt. Individer går och väntar på att någonting som inte är tråkigt ska hända så att de kan kasta upp fingret och utbrista "Sssch!" De vet inte ens varför de så gnälligt yttrar sig men det sitter decibelmätare runt om i hela byggnaden som ger utslag om ljudnivån överstiger en djup inandning med näsan så att dessa pentatiska människor lättare ska kunna rädda världen ifrån oss mullermonster.
Idétorka?
När man har idétorka och inte kan uppdatera sin blogg med finurliga inlägg ibland, nu pratar jag alltså om mitt eget tillstånd, så har en del för vana att skriva om just sitt hjärnsläpp bara för att se produktiva ut. Har man väl börjat texta om absolut ingenting så händer det vanligtvis att man i skrivande stund alltid hittar något material eller problem som då inleder till en så kallad mening i blogginlägget.
Jag hade tänkt att undvika från det faktumet den här gången, om jag inte redan har misslyckats, och bara lägga in en väldans massa text som bara handlar om att jag inte har någonting att skriva om. Jävlar där sprack det, där skrev jag själv att meningen med det här inlägget är ingenting som faktiskt är någonting just nu när man kan bilda ord utav det.
Individer som i sådana här bloggsammanhang skyller på idétorka i ett inlägg är människor som talar osanning eftersom de då ändå har någonting att skriva om. Kallade jag just mig själv för lögnare? Jag gör det här otroligt tråkiga och mycket ej läsvärda inlägget endast för att fördriva tiden och för att se produktiv ut. Men ett hederstecken till er som har kommit ända hit ner.
Jäklar vad trött jag är godnatt.
Bebisprosa.
När hon talar om sakerna använder hon alltid namnen som hon gett dem till exempel hennes cykel Bella som hon också bifogar heter Bella kung eftersom det är den bästa hon har haft, mycket bättre än Bella 1, Bella 2, Bella 3 osv...
Ida skriver att hon inte vet varför hon gör detta men hon tror att hon inte är ensam om det. Det första jag tänkte på när jag hade läst klart var att den här tjejen längtar omedvetet fruktansvärt mycket efter att få barn. Det gav mig i alla fall det intrycket när jag läste. Nu vet ju jag inte om den här Ida redan har barn men om så är fallet verkar det som att det är dags för ett par till små yngel.
I de sista raderna på sitt "bekännande" frågar hon om hon har gjort bort sig totalt nu. Nejdå, det tycker jag inte, jag tycker det är bra att man är sig själv och står för det. Dessutom har vi ju yttrande- och tryckfrihetslagar här i Sverige så man kan ju bete sig hur som helst i det här avlånga landet.
Ursäkta att jag svär.
På tåget var det skönt att äntligen få sitta i ro. Sex minuter efter det att tåget rullade iväg klev jag lugnt och fint av i lilla Mantorp. HELVETE! (Byter till presens). Jag upptäcker att min fina, tunna, svarta jacka inte har följt med mig ut, gör ett sista försök att snabbt som blixten springa och hoppa på tåget men det är försent. Sur som i jävlar går jag och sätter mig i min mors bil där min mor sitter. Min mor skjutsar hem mig.
Den senaste inte-glada nyheten som har slagit mig hårt i ansiktet idag är att krogrundan som var planerad att äga rum imorgon kväll nu inte blir av.
Svenskar tar avstånd.
Svenskar är ett folk som gillar att ta avstånd, eller åtminstone undviker främmande intimitet. Vi misstänker allt och alla och håller hårt i fickorna på stan. Vi har inte varit med om något krig i det här landet på 200 år så våran nivå i vem och vad man ska lita på har gått ner till så små saker som att vi tar okänt folk som plockar upp ens tappade penna som mördare.
"I Sverige har vi så kallat kösystem" brukar det låta i situationer där det är aktuellt med att stå i en rad efter varandra här i landet. Jag skulle inte vilja kalla detta för att stå i kö, kanske mer för att stå på ett ställe där man kan vara absolut säker på att man är totalt avskärmad från någon sorts social kontakt inom ungefär 1,5 meters radie. Det är ju så det är. Otrolig respekt för den som är framför, "kliver jag en millimeter närmre slår han ihjäl mig, får se till så att jag inte råkar svinga med väskan för mycket, hon som står 4 meter bakom kan bli irriterad".
Tänk dig en bankomatkö. Du står som nummer 3 i ordningen. Du är mycket noga med att lämna ett tomt område mellan dig och den framför, ungefär så stort att en annan person lätt skulle kunna ta en genväg mellan er. Den framför dig vet vad den ska göra, lämna lite extra utrymme för den som håller på att ta ut pengar, därför står den hela 3 meter bakom.
Han som står längst fram är klar nu. Han stoppar ner pengarna i plånboken, kollar så att skärmen är tillbaka på startmenyn och går sedan iväg. Inte förrän han lämnat bankomaten helt fri vågar sig den framför dig smyga fram och göra det den ska. Du tar ett steg fram och nu är det du som har lämnat 3 meter till godo åt den längst fram. Vad är du rädd för?
I väntan på ett tåg på en tågstation ställer vi svenskar oss som robotar i ett system som funkar så att man ska först hitta den största tomma ytan som finns där och sedan ställa sig mitt i den. Genom detta står du så långt ifrån någon annan som möjligt. avståndet här är ännu större än i ett kösystem. Om någon kommer närmare än 4 meter utrbryter kaos.
Jag testade att bryta detta system genom att ställa mig ca 1 meter ifrån en äldre dam. Kaoset bröt ut och damen visste inte vad hon skulle göra, hon kunde ju inte bara gå iväg för att jag ställde mig där. Efter ett par vridningar och skeva miner kom hon på lösningen. Mobiltelefonen ringde (givetvis på låtsas) och snabbt som blixten tryckte hon luren mot örat och vinglade bort för att visa att det var ett privat samtal. Jag utsåg nästa offer som var två något yngre flickor som jag ställde mig vid med ungefär samma avstånd. Deras kaos utbröt i fnissningar som försökte döljas med händerna och snabba blickar mot varandra. Men sen kom deras räddning, tåget.
Ojoj vilket långt inlägg det här blir. Men detta fenomen ska jag utarbeta och skriva mer om. Tro mig.
Busschafförer: Roligt att skriva om.
För de första så brukar de nästan varje vardagsmorgon trycka ner gaspedalen och åka utan mig. De åker för tidigt!
Men det var inte huvudsakligen det jag ville få fram. Utan det jag främst har tänkt på är att de alltid hälsar på alla som kliver på bussen. Det kvittar vilken humör passageraren är på de ska alltid hälsa eller nicka. Det kvittar även vilket humör busscaffören är på. Chaffören har haft en pissdålig helg och en skitdålig morgon och är otroligt missnöjd med sitt jobb och med allting annat i hela världen. Men ändå så sitter han eller hon där på måndag och biter i läppen för att inte få fram tårarna och nickar åt en annan som kliver på. Det skulle inte förvåna mig då om en man kliver på bussen och trycker upp en puffert mot tinningen att busschaffisen fortfarande säger "Hej" och nickar.
En oskriven lag för bussförarna måste vara att man vid varje möte med en annan buss alltid ska vinka åt föraren. likaså där spelar det ingen roll vilken situation man är i utan man hälsar varje gång. Igår morse såg jag när bussföraren hälsade på en annan som var i situationen där en tjej hade klivit på och betalat. Busschaffisen hade då småpengar i ena handen, ett kvitto i munnen, ett kvitto i den andra handen samt styrde han med armbågen och höll blicken på vägen. Men ändå lyfte han som mekaniskt handen och vinkade snabbt åt kvinnan som körde bussen jag satt i.
Hej bloggen.
Oj vad långt tiden har gått utan blogginlägg. Men jag vet ärligt talat inte vad jag ska skriva, det händer inget intressant just nu, eller?
Hej bloggen.
Det regnade när jag vaknade. Idag hade vi sovmorgon till klockan 09.40. Lennart sade att det var jag som hade fikat till mentorstiden idag och jag blev förvirrad. Det visade sig att det var Adrian som hade fikat tillslut. På svenskalektionen efter en kort rast lånade jag en bok på biblotektet. Ondskan av Jan Guillou. Jag läste de 5 första sidorna och sedan började lunchrasten. på matsedeln stod det "kökets meny" vilket vill säga soppa. Jag tog 4 mackor med ost istället. Engelskalektionen bestod utav att sitta i språklabbet och förstöra för Daniel som satt och pluggade genom att stänga av hans dator ett flertal gånger.
Efter skolan gick jag ner till till gymmet och tränade. Sen bastade jag. Efter det duschade jag. Sedan klädde jag på mig och gick till tåget som tuff-tuffade mig hem.
Hur kul låter det?
Jag upptäckte när jag gick in på min blogg att jag har fått lite nya kommentarer. Det uppskattas mycket! Jesper blir överlycklig!
Jag och min kompis Micke har startat en tävling mellan oss två. Den går ut på att få så lite prickar som möjligt till sommaren. En prick får man genom att äta eller dricka någonting onyttigt, det är alltså den som är nyttigast som vinner. Själv har jag noll prickar medans Micke har...Också noll. Priset till vinnaren har inte blivit bestämt än vad det ska vara för något.
Långt jävla inlägg.
Varför bloggar du inte längre Jesper? Den frågan har inte en enda käft ställt till mig under dessa skrivfria dagar. Men jag måste ändå säga att anledningen till detta är helt och hållet erat jävla fel! Förstår ni hur det känns när man har skapat världens bästa, snyggaste och mest intressanta blogg som någonsin kommer att existera och antalet läsare bara sjunker och sjunker. Det är sjukt deprimerande att se när statistiksiffrorna nu är lägre än vad en termometer skulle ha visat under istidens kallaste tid. Nej! Jag har en läsare! Och det är DU! Jag älskar dig Sara. Du var den första som idag noterade att det ser tomt ut på min blogg och att jag borde skriva igen. Bli inte nunna snälla för då minskar mina chanser på dig ytterliggare. Om du bestämmer dig för att gå i kloster ska jag fan i mig bli Gud!
Medans jag ändå har börjat svära här i min blogg så kan jag också passa på att skriva: Jävla ipredlag! Lagen i fråga är den huvudsakliga anledningen till att jag ens började blogga. Jag har verkligen ingenting att göra nu när jag inte kan eller rättare sagt vågar ladda ner Scrubs, Dexter, Heroes, Chuck, Entourage, The Mentalist, Övriga filmer och sist men definitivt inte minst musik! Den här avskräckningsmetoden har som på många andra fungerat på mig och jag skäms över det! Nog om detta
Jag vill även passa på att tacka Gud (om det nu inte är jag) för min upptäckt av Ben & Jerry's glass. Det var i förrgår som jag tog beslutet att smaka detta guld i ätbar form för första gången. på två dar har jag dragit i mig 3 burkar och känt mig tjock och glad. Min favoritsmak är half baked.
Nu ligger jag i min säng denna söndagsförmiddag och lyssnar på en gammal kompis härliga instrumentala powerpop/indie band. Jag tänker nog till och med länka till deras myspace eftersom jag är så snäll. Jag tänker även på Sara min nya förälskelse, på mina chanser hos henne och om även hon tänker på mig som jag tänker på henne.
Det var allt jag hade att uttrycka om för denna gången. Hejdå!
