Tora och Raps - del 3
Som ett fallande träd föll Tora rakt ner i stengolvet med huvudet före och blev liggandes avsvimmad i samma ställning som när hon först vaknade upp i rummet. Den gröna lilla varelsen var beredd på fallet och klibbade fast sig vid poolkanten innan Toras tyngd nådde mark och satte hela tornets hållbarhet på en skör tråd.
Raps transformerade sig till sin vanliga form med det unga rynkfria ansiktet igen.
"Bra, nu är hon tyst", sa han för sig själv.
Raps må ha varit ohyggligt ond men han hade humor. Tanken med den gröna gestalten var att han ville förskräcka den redan uppskrämda prinsessan och samtidigt få sig ett gott skratt. Ni förstår, det bästa Raps visste var att skratta. Bara av skadeglädje förstås.
Raps svingade bak med benet och manade fram en hård spark mot sidan av magen på Tora. Beslutet om att sparka henne just där kanske inte var det bästa han tagit i sitt liv eftersom han då samtidigt höll på att sugas in och försvinna för all framtid mellan två utav de nästan oändligt många valkarna. Sparken hjälpte inte. Han skulle nämligen väcka denna mänskliga elefantkvinna för att prata med henne. Om det nu gick.
Sekunden efter han hade frigjort sig från prinsessans fettgrepp mindes han att han var en skicklig magiker och väckte "Den stora" genom en enkel gest med armen som liknade en hälsning till en utav framtidens stora tyska politiker.
Tora hade vaknat återigen och försökte minst lika många gånger som förra gången att ta sig upp på fötter. När hon lyckades upptäckte hon att hon inte hade drömt och kom underfund med att hon befann sig i samma rum som tidigare. Enda skillnaderna var Toras dundrande huvudvärk och att den gröna degklumpen hade bytts ut mot en betydligt behagligare syn.
Det var en man av normal storlek. Med svart backslick och mörka ögon. Tora lade inte märke till mer. Hon fastnade vid ögonen. De var så förtollande fina. Tora hade sprungit fram och slitit ut dem och käkat upp dem om hon inte hade varit så rädd. Hon visste vem mannen var. Hon hade hört talats om honom. Det var Raps. De stod i 6,65 sekunder och bara stirrade på varandra innan Raps öppnade munnen för att säga det han ville ha sagt. Det var då, precis då, som någon knackade på slottsporten.
Fortsättning följer...
Raps transformerade sig till sin vanliga form med det unga rynkfria ansiktet igen.
"Bra, nu är hon tyst", sa han för sig själv.
Raps må ha varit ohyggligt ond men han hade humor. Tanken med den gröna gestalten var att han ville förskräcka den redan uppskrämda prinsessan och samtidigt få sig ett gott skratt. Ni förstår, det bästa Raps visste var att skratta. Bara av skadeglädje förstås.
Raps svingade bak med benet och manade fram en hård spark mot sidan av magen på Tora. Beslutet om att sparka henne just där kanske inte var det bästa han tagit i sitt liv eftersom han då samtidigt höll på att sugas in och försvinna för all framtid mellan två utav de nästan oändligt många valkarna. Sparken hjälpte inte. Han skulle nämligen väcka denna mänskliga elefantkvinna för att prata med henne. Om det nu gick.
Sekunden efter han hade frigjort sig från prinsessans fettgrepp mindes han att han var en skicklig magiker och väckte "Den stora" genom en enkel gest med armen som liknade en hälsning till en utav framtidens stora tyska politiker.
Tora hade vaknat återigen och försökte minst lika många gånger som förra gången att ta sig upp på fötter. När hon lyckades upptäckte hon att hon inte hade drömt och kom underfund med att hon befann sig i samma rum som tidigare. Enda skillnaderna var Toras dundrande huvudvärk och att den gröna degklumpen hade bytts ut mot en betydligt behagligare syn.
Det var en man av normal storlek. Med svart backslick och mörka ögon. Tora lade inte märke till mer. Hon fastnade vid ögonen. De var så förtollande fina. Tora hade sprungit fram och slitit ut dem och käkat upp dem om hon inte hade varit så rädd. Hon visste vem mannen var. Hon hade hört talats om honom. Det var Raps. De stod i 6,65 sekunder och bara stirrade på varandra innan Raps öppnade munnen för att säga det han ville ha sagt. Det var då, precis då, som någon knackade på slottsporten.
Fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback
