jeppelano

Den jobbiga prinsessan satt fången hos den onda trollkarlen Raps. Raps var väldigt bra på skådespel och hade enkelt lurat upp prinsessan i det högsta tornet i hans osynliga slott som var omsluten av hans svarta magi djupt inne i de oupptäckta skogarna. Å andra sidan var inte prinsessan känd för sin skarpa hjärna. Trollkarlen var mycket ung för att vara en sådan skärpt brukare av svart magi. Ingen visste hans riktiga ålder men man kunde se på hans få rynkor i ansiktet att den mannen inte kunde ha mer livserfarenhet än en 30-åring.

Det var söndag och prinsessan Tora var ute på sin söndagspromenad som hon var mycket noga med att unna sig själv. Tora trodde nämligen att en lugn promenad runt slottet (ca 500 meter) en gång i veckan skulle hålla henne i form. Men på grund av Toras stora intag av mindre nyttig mat och sötsaker hjälpte den promenaden inte ett skit. Tjänarna på slottet och till och med Toras pappa konungen var bara glada över att få slippa prinsessans tjat och tröga synpunkter för endast ett par minuter varje vecka.

"Den jäkla ungen har det inte knepigt med att hålla käften öppen inte", muttrade konungen Knugvard ofta när Tora inte var inom hörhåll.

Prinsessan hade traskat ungefär halva varvet runt slottet när hon hörde ett intressant prasslande i törnbuskarna som omringade slottet.

"Det måste vara godispapper som ligger och lockar på mig", Tänkte den dumma blondinen och skuttade dit så snabbt hon kunde.

Bakom buskarna stod en enligt Tora snygg man. Han hade något förtrollande över sig som gjorde Tora alldeles hjärndöd. I handen höll han godispappret som han hade lockat på prinsessan med. Det var det vackraste godispapper som Tora någonsin hade sett. Hon sträckte sig efter det men mannen drog sig tillbaka. Den trånghuvade lilla flickan följde efter. Så desperat var hon att hon följde den unge mannen inne i de djupa skogarna i flera timmar. Så förtrollad var hon att hon inte märkte när hon klev in i det mörka obehagliga slottet. Och inte heller märkte hon att hon som en lydig hund följde mannen ända upp till det högsta tornet där hon blev instängd. Utan godis.