jeppelano

Jesper tycker att han har varit lite dålig på att uppdatera sin blogg så han tänkte skriva lite. Nu till jag-form. Jag tänker inte skriva om vad jag har gjort idag för det är så förbannat tråkigt vanligt bland alla bloggare. Men någonting annat kom jag inte på så jag gick ut för att hämta inspiration. Mina inlägg brukar ungefär vara som mina konstprojekt. Först går jag ut i verkligheten och hämtar inspiration. Sedan får jag en massa halvbra idéer som jag inte kan slutföra i tanken. Sedan ger jag upp och skiter i det. Sen märker jag att det börjar dra ihop sig till deadline och kommer på något i sista sekunden, Resultatet blir sämre än vad mitt huvud hade tänkt sig men jag lyckas ändå skrapa ihop till ett godkänt eller till och med väl godkänt.

Jag gillar faktiskt att gå ute själv med musik i öronen. Det blir som ett slags soundtrack till sitt egna liv. Beroende på vilken musik man lyssnar på så ser man tillvaron annorlunda och man tänker inte likadant till två helt olika låtar.

När jag träffar eller ser andra människor ute på min vandring så brukar jag fundera på en sak. Hur sjutton orkar de stressa fram i sådan ruskig takt? Det är ju inte ens tillfredsställande? Jag gillar att ta det lugnt och gå långsamt. Man hinner både tänka och se mycket mera, och dessutom så kan man inte råka stressa slut på sig själv och dö. Det är ju en liten fördel.

På tal om att möta folk. Idag var jag faktiskt ute och gick om ni inte visste det! Och ofta när jag mötte folk så skulle de glo så jäkla dant. Det berodde nog på min ofixade, smått krulliga frisyr dagen till ära. Men det var blickar som "vem är det där?" Jag hade lust att högt säga "Hej Annelie eller vad fan du heter! Vi bor i samma jävla by, du har för i helvete sett mig
i kalsonger vad är problemet med att jag går runt i lite krafsig frisyr idag då!?"

Alla känner alla i Mantorp.
.