jeppelano

I bussen på väg till skolan i morse läste jag Extra östergötland som jag brukar göra varje morgon. Och då fick jag syn på en liten prosa eller vad man ska kalla det som i alla fall var skriven utav en viss Ida Thyni. Allt jag vet om henne är att hon är en cocacola-beroende journalist och att hon är tjej, inte så känd i mitt huvud alltså. Men det hon skrev idag var ganska roligt. I texten berättar hon att hon efter känsla namnger precis alla saker som hon har, allt från borrmaskinen till bilen.

När hon talar om sakerna använder hon alltid namnen som hon gett dem till exempel hennes cykel Bella som hon också bifogar heter Bella kung eftersom det är den bästa hon har haft, mycket bättre än Bella 1, Bella 2, Bella 3 osv...

Ida skriver att hon inte vet varför hon gör detta men hon tror att hon inte är ensam om det. Det första jag tänkte på när jag hade läst klart var att den här tjejen längtar omedvetet fruktansvärt mycket efter att få barn. Det gav mig i alla fall det intrycket när jag läste. Nu vet ju jag inte om den här Ida redan har barn men om så är fallet verkar det som att det är dags för ett par till små yngel.

I de sista raderna på sitt "bekännande" frågar hon om hon har gjort bort sig totalt nu. Nejdå, det tycker jag inte, jag tycker det är bra att man är sig själv och står för det. Dessutom har vi ju yttrande- och tryckfrihetslagar här i Sverige så man kan ju bete sig hur som helst i det här avlånga landet.